Historien om Márcio Lopes börjar i Porto i en arbetarfamilj
Historien om Márcio Lopes börjar i Porto i en arbetarfamilj utan vinmarker eller arv att förvalta. Som i varje portugisiskt hushåll var vin en del av vardagen och vinmakare såg man upp till. Ett av Márcios varmaste minnen som ung var tillsammans med hans farfar ute på en vinodling, men han hade ingen aning då om att den stunden var den första ledtråden till hans livsöde. Han började studera till ingenjör vid universitetet i Porto men insåg snabbt att han inte var gjord för att sitta still i ett klassrum. Någonting drog honom bort därifrån. Någonting mer levande.
Han fick möjlighet att arbeta hos Anselmo Mendes, då den mest tongivande producenten i Vinho Verde. Där sög han åt sig allt. Klimatets påverkan, precisionen i arbetet, disciplinen i vingården. Efter åren där öppnade sig en ny möjlighet på andra sidan jorden. I Tasmanien i Australien började ett nytt äventyr där han ytterligare fördjupade sin förståelse för kallklimatsviner och lärde sig hur små beslut i vingården formar vinets slutliga uttryck.
När han återvände till Portugal visste han exakt vad han ville göra. Han startade Pequenos Rebentos i Vinho Verde och Proibido & Permitido i Dourodalen. Från första skörd följde han lojalt sin vision. Att utmana portugisiska vintrender utan att förlora respekten för platsen. Att visa vad regionerna kunde bli snarare än vad de alltid varit.
Det märks tidigt att vi inte ser det Márcio ser.
Solen är på nedgång när vi går genom hans nya vinodling i Dourodalen. Terrasserna faller ned mot floden och förstärks i golden hour. Han stannar och ser ut över landskapet.
“Det slog mig här om dagen när jag stod på den här platsen ensam. Att vin, det är bara till för sådana som vet hur man lyssnar. Hur man lyssnar till jordens viskningar.”
Han plockar en druva från en äldre ranka och stoppar den i munnen.
“Bastardo. En ovanlig druva att hitta i Dourodalen. De flesta viner här är field blends. När rankorna planterades ville bönderna skydda sig mot dåliga skördar genom att plantera flera sorter tillsammans. Många internationella marknader ser inte blends som premium. För mig är det ett kulturellt arv. Det viktigaste är att arbeta med den bästa frukten och ge rankorna rätt förutsättningar.”
Han ler.
“Vi portugiser är masters of blends. Vi har lärt oss att arbeta med det vi har och göra det bästa av vad jorden ger oss. Det gäller både dåliga skördar och finansiella kriser.”
Han spottar ut kärnorna.
“Frukten behöver några dagar till.”
Det finns få upplevelser som är så spirituella som att vandra i Dourodalen innan skördetid. Landskapet liknar en målning. Toppar och djupa dalar visar upp sin bördiga jord. Tempot är ett annat. Långsammare. Mycket långsammare. Som en påminnelse om att det ibland är nödvändigt att sakta ned och bara lita på att det kommer bli bra.
Márcio fyller i:
“Det finns inte mycket du kan kontrollera när du är vinodlare, särskilt inte när du arbetar ekologiskt. Vissa skördar försvinner till parasiter, andra till mögel eller fåglar. Vissa år blir svagare på grund av temperaturförändringar. Men det är värt det. Jag får göra något jag tror på och som gör mig lycklig.”
Han pausar.
“Jag hade kunnat producera ett vin och sälja det för två euro. Men ett massproducerat vin representerar inte kvaliteten och traditionen som fört oss hit. Jag finner ingen mening i det. Det representerar inte hur jag är som person eller hur jag väljer dricker vin.”
Han tänker på en av sina viktigaste druvleverantörer. En äldre kvinna nära den spanska gränsen som vårdade sin hundraåriga vingård på knappt en hektar. Därifrån kom frukten till Permitido Centenária. Årgångar 2021 och 2022 är dem högst rankade vita vinerna från Douro.
“Skogsbränder börjar bli ett problem. Varje år förlorar vi gamla vingårdar. Det är som att förlora en familjemedlem.”
Klimatet är inte en avlägsen fråga för dem som jobbar med det. Det påverkar varje beslut i vingården. Skördedatum flyttas. Värmeböljor blir vanligare. Vatten blir en avgörande resurs. Samtidigt tvingar förändringarna vinmakare att tänka nytt.
Gamla druvsorter får nytt värde. Högre höjdlägen och svalare exponeringar blir viktigare. Portugal har en unik styrka i sina inhemska druvor som anpassats till variation och extremitet.
“Framtidens vinodling handlar inte om kontroll,” säger han.
“Den handlar om förståelse. Om att arbeta med naturen istället för mot den.”
Från en ung man i Porto utan arv att förvalta till en av de tydligaste rösterna i Portugals vinvärld har hans resa formats av just detta synsätt. Han hade inget nätverk som öppnade dörrar, inget kapital som skapade trygghet och ingen familjeegendom att luta sig mot. Han lämnade universitetet och en möjlig ingenjörskarriär för något som för många framstod som oansvarigt, kanske till och med som galenskap.
Men det fanns ett annat språk han inte kunde ignorera.
Han började längst ner. Lärde sig arbetet med händerna. Tog chanser när de kom. Resorna, erfarenheterna och projekten växte fram ur beslutsamhet snarare än trygghet. Från Vinho Verdes pergolor till Douros terrasser följde han en väg som inte var uppenbart utstakad för honom.
Det som för andra såg ut som risk var för honom nödvändigt för att vara ärlig mot sig själv.
Kanske är det därför hans viner idag känns igen långt utanför Portugals gränser. Kanske är det därför han ofta nämns i samtal om vinets framtid i en värld där klimat, tradition och innovation möts i allt snabbare takt.
När vi går börjar röra oss tillbaka till vinhuset för att avnjuta en portugisisk grill, eller “churrasco”, kommer en tanke till Márcio som har varit med honom sen han lämnade universitetet för 18 år sedan:
“Ibland behöver man riskera allt när man väljer sin egen väg, men finns det någon större belöning än att leva det liv man själv valt?”
Márcio Lopes kommer till Stockholm den 3e mars 2025 och håller en Masterclass på Bio Capitol. Kom dit och ta del av hans historier under en provning av fem utvalda viner.
