Hur Portugal går framåt genom att titta bakåt
Portugal är ett unikt vinland med ett stort kulturarv. Medans många andra vinländer gått mot mer och mer internationella druvor och vinstilar, eller mot mer moderna vinmakartekniker så gör Portugal tvärt om. Här går vinproducenterna mot strömmen och de har aldrig varit rädda för att göra det, något som idag är landets styrka. Här dominerar fortfarande lokala, unika druvsorter som till stor del är okända för omvärlden, och gamla tekniker grävs fram för att med ännu mer tydlighet visa Portugal som det vinland det är idag. En av dessa tekniker är den anrika stilen Vinho de Talha, som idag ger några av Portugals mest spännande viner. Följ med på en resa till Alentejo i södra delen av landet och upptäck hur Portugal vänder vad som för konsumenter är helt okända vinstilar till trender inom sommeliervärlden.
Vinho de Talha har tillverkats i Alentejo från romartiden, 2000 år sedan, och sedan dess har kunskapen förts vidare från generation till generation. Tack vare att fler och fler producenter började återupptäcka denna stil av vin så blev den skyddad under DOC Talha Alentejo från år 2010, ett tydligt tecken på de lokala vinmakarnas framgång. Talha är ordet för amfora, och dessa viner jäser just i lokala leramforor tillsammans med druvskalen. Processen börjar med att druvorna skördas och krossas för att läggas i amforan. De jäser sedan med sin naturliga jäst. Skalen flyter lätt till ytan så för att maximera smak och färg trycks de ner med några dagars mellanrum. Traditionellt sett sägs vinerna vara klara den 11e november varje år, då St. Martins Day firas, och det är också då man tidigast får separera vinet och druvskalen. Storleken på amfororna skiljer sig åt, och det gör också färgen på vinet. Här görs både vitt, rött och petroleiro vilket är en stil av vin där gröna och blåa druvor blandas för att jäsa tillsammans och resultatet blir en stram typ av rosévin.
Beroende på var i Alentejo man reser ser amfororna olika ut – varje by har sin egen tradition. I Serpa, södra Alentejo, är den klassiska amforan smal i formen. Norr om Serpa ligger Cuba, Vidigueira och Vila Alva just bredvid varandra, men trots det skiljer sig deras amforor åt. Cuba har väldigt runda amforor, Vidigueira mer avlånga med en jämn form och Vila Alvas rymmer en mindre volym vin. São Pedro do Corval i centrala delarna av regionen sägs ha amforor gjorda med den bästa leran som ger mindre syreinsläpp eftersom leran här innehåller mindre kalksten och blir mer kompakt.
En av de producenter som förknippas mest med Vinho de Talha är José Maria da Fonseca, ägare av José de Sousa-källaren, som tillverkat denna vinstil sedan 1878 och idag rymmer hela 114 amforor. Många andra av de större producenterna tillverkar även dem en del Vinho de Talha, bland annat Cartuxa och José Piteira. Idag har dock traditionen plockas upp av mindre vinerier som vill sätta vinstilen på kartan och är väl värda att hålla utkik efter. Vinmakare utifrån, exempelvis Antonio Maçanita, etablerar även dem vinerier i Alentejo för att kunna experimentera med de lokala amfororna.
Det här är bara starten på renässansen för Portugals Talha-vin, och en viktig milstolpe i processen att visa upp landet och alla dess unika vinstilar. Idag börjar vi se dessa viner på restauranger i Sverige, då de ofta är väldigt matvänliga och har en berättelse bakom sig olika många andra vinstilar. Genom att titta bakåt hittar Portugal och dess vinmakare det som gör landet unikt, och går framåt i popularitet. Vilken som blir nästa region att modernisera sig genom att gå tillbaka till sina rötter blir roligt att se, och jag ser själv fram emot att hålla ögonen på vinmakarna i detta föränderliga och kreativa vinland som ständigt överraskar.
.jpg)
